Samma vindar, samma dofter
Ted Ström
Vindarna doftar en svunnen tid,
E varje ten dens känns igen
Am moralen är friare nu än förr
E men alltid sig lik är kärle ken.
I den nya tiden
är vi alla lika,
lika slimma och tajta
både pojke och flicka.
depressionens kyla känns lätt i gen,
arbetslöshet smyger på
trejk och protester mot maktens män
stiger från verkstäders golv
Stridens röster
har blivit kalla,
när ska de första
skotten falla!?
Vi sitter på krogen bland flaskor och glas,
mot ensam heten en kick
Vi dansar som lik i en rock & roll gas
och kör med sexiga trick
Hotkvintetten
och Frank Zappa
har nog rent av
samma pappa.
Genom välfärdens dimmor tränger nån gång ett vrål
och ljudet av brunskjortors tramp.
Nog minns vi historier om lampskärm och tvål
men hur visste vi vad, som var sant
I maktens djupasAmte
katakomber Dm där smyger spöken
i uni former.
Nog minns vi Capone, en trettiotals kung,
skyldig till tusentals Am mord.
Och nog minns vi Nixon, en Dm sjuttiotals kung,
gav order om miljoner mord
Samma vindar,
samma dofter,
det kyler på,
knäpp era kofter...
repris sista och fade ut